Man kanske inte kan tro att jag har så mycket problem med min vikt. Ligger ju på de man skall göra för en tjej som mig. Men ändå vill jag gå ner i vikt.

Allt blev mer uppdragat när jag i förra veckan vägde mig och fick mitt livs chock. Jag var nere på 62kg. Så lite har jag inte vägt sedan jag var 15 år, när jag fyllde 15 vägde jag 57kg, tyckte jag var fet och äcklig, det mesta vikten låg faktiskt på magen då skall jag erkänna. Sedan satte jag in p-stav och då under året tills jag fyllde 16 hade jag gått upp till 64kg, denna förvandlingen märktes inte riktigt på samma sätt, jag började få mer kvinnliga former så viktuppgången märktes inte så mycket på utsidan.

Sedan när jag var 18 så var det dags att byta min p-stav. Bestämde mig för att sätta in en ny, de kostade ju bara 25kr och jag hade ju varit van vid att inte ha mens i 3 år så kändes bäst så trots att jag inte haft partner på många år.

Något hände med kroppen och p-staven efter bytet. Jag fick humörsvängningar och gick upp 10kg på en månad. Helt plötsligt var jag uppe i 74kg! Alldeles för mycket för en tjej på 164cm. Men ganska snabbt kom jag ner till 71kg, men ändå! Jag levde i den vikten i ett år i förhoppning att allt skulle stabiliseras och bli bättre. Detta skedde inte utan jag fick ta beslutet att jag skulle sluta med p-stav helt. Jag var då 19, hade min student att se fram mot och önskan om en familj började finnas i bakhuvudet trots att de inte fanns någon partner i bilden.

Straxt efter studenten började jag gå ner i vikt igen, utan att jag ens gjorde något, det var hormonerna som försvann. Helt plötsligt på en månad gick jag ner från 71kg till 63kg alltså 8kg. Tyvärr gick jag upp ett kilo till bara någon vecka senare.

Men efter det så har jag legat mer eller mindre stilla på just 64kg. Så alltså nästan 2 år.

Anledningen till att jag vägde mig från början var för att jag kände mig pluffsig och större än vanligt. Därav chocken antar jag, man förväntar sig inte att ha gått ner 2kg när man känner sig större än normalt.

Men nu kommer dilemmat. Jag vill ju ner till iaf 60kg, men jag är aldrig tillräckligt motiverad att göra nått i träningsväg. Inte heller dieter då jag verkligen älskar mat.

Detta är ett stort problem, vill ju vara snygg för min kille så klart. Av nån anledning har jag fått för mig att om jag blir smalare så minskar risken att han hittar en annan snyggare tjej än mig. Han själv säger att jag bara skall gå ner i vikt om jag själv vill detta, han älskar mitt hjärta inte min vikt säger han. Men jag vet ju att vikten spelar sin roll med, skulle jag helt random gå upp till 70kg igen så skulle han nog lämna mig ganska snabbt igen troligen.

Önskar jag kunde köpa mig motivation till att fortsätta träna... Klarar att träna i kanske en vecka sen kommer nått som stör och sen är de kört...