Jag behöver få skriva av mig lite.

Jag har ju dumt nog blivit kär i grannen. Vi strulade lite och det gjorde inte saken bättre.
Jag har aldrig i mitt liv känt något så intensivt för någon som jag gör för denne killen. Ändå känner jag inte honom alls. Vi har liksom snackat öga mot öga 4 gånger och på nätet kanske lika många. Förstår inte hur man kan känna något så intensivt utan att känna någon.

Kan bara inte hjälpa de. Men han ville inte ses mer och ville inte heller att vi skulle ha den kontakten som vi haft. Det var som ett slag i magen verkligen.

Men kan inte släppa honom alls!

 

Jag träffade en jag dejtade under april månad nu för nån dag sen. Hela dagen kändes fel. När han kom skämdes jag för att grannen kanske skulle se honom. Sen skämdes jag för att jag hade någon i min lägenhet som inte var grannen.

På kvällen/natten blev det inte bättre direkt.
Hela tiden önskade jag att killen jämte mig faktiskt var grannen. Så fort jag stängde ögonen så såg jag honom, grannen. Hans leende ansikte fanns där, men när jag öppnade ögonen fanns han inte kvar. Då fanns bara den bittra sanningen kvar.

Så fort jag hör hans bil börjar hjärtat slå hårt, hela jag blir nervös och skakig. När jag ser honom glömmer jag att andas. Jag skakar som ett asplöv och blir helt stel. Tappar verkligen all fattning.

 

Jag har ingen aning om hur jag ens skall gå till väga. Han ville ju faktiskt inte ha fortsatt kontakt med mig, man kan ju inte tvinga någon att gilla en. Man kan heller inte tvinga någon att prata med en.

Men samtidigt kan jag inte släppa honom. Det är känslor som inte jag har haft innan, vet inte va de betyder, inte heller hur jag skall handskas med dem. Jag behöver verkligen hjälp med det här. Jag kan inte heller gå vidare innan jag handskats med känslorna. Kan inte hela tiden tänka på någon annan så fort jag skall dejta.

Hjälp mig snälla nån...