Ja jag kan låta väldigt velande eftersom de sista inläggen alltid handlat om kärlek. Haha, men kollar man när de är skrivna så kan man lugna ner sig lite.  Men jag skall fylla i allt åt er för det har hänt otroligt mycket den sista tiden!

 

Under tiden jag försökte glömma grannen så hade jag kontakt med en annan kille. En som ville ha nya vänner. Men jag tyckte de var så onödigt eftersom de är ca 7 mil mellan oss, vem kan ha vettiga vänner på de avståndet liksom? Var så ointresserad som man kan vara i stort sett.

Han var mitt bollplank i allt som skedde i mitt liv (tycker synd om han så här i efterhand), han visade sig alltid finnas där. Han ville så gärna ses, jag fortfarande lika ointresserad. Sedan så bestämde vi oss för att snacka i telefon, då insåg jag att denna killen var inte som alla andra som jag haft kontakt med. Det var något annorlunda med honom. Dagen efter sågs vi (dagen innan midsommar), märkte tidigt att han var speciell men fortfarande inte intresserad i början. Sedan ju längre tiden gick den dagen ju mer började jag gilla denna kille. Han fick mig så lugn, så säker.

 

Ingen av oss ville ju dejta, men på kvällen insåg vi båda två att den idén var körd. Båda var fast...

Sen gick allt otroligt fort! Vi pratade varje dag, och insåg att vi gillade varandra mer och mer. En vecka senare sågs vi för andra gången, sen en gång till på helgen. Redan då insåg vi att vi ville satsa på det här. Sagt och gjort, det gjorde vi! Så mitt 1,5 (hemska) år som singel är nu ett minne blott! Känns så underbart att de inte går att beskriva i ord.

 

Vi kommer inte stressa fram något, allt får ta sin tid. Vi har de bra som vi har det. Vi skall få rutin på det här, samt verkligen lära känna varandra. Men känslorna är inte nått vi behöver jobba på iaf. De finns det överflöd av. Men fortfarande får han mig att känna mig så lugn. Så trygg. Jag skulle kunna släppa iväg honom vart som helst och ändå lita på honom. Det skall jag säga er aldrig hänt. Min tillit till killar har varit urusel. Men han litar jag på, av nån mysko anledning, han behövde inte ens göra nått, han fick tilliten direkt ändå.

 

Märker nu att detta blev ett ganska långt inlägg, men det får ni leva med, det är ju ändå en bra förklaring på allt som skett, så ni hänger med lite i svängarna :D