Jag har tänkt mkt nu den senaste tiden då mitt förhållande håller på att brinna upp. Om det blir som jag tror, att de tar slut kommer jag stanna här nere i västsverige max 2 år till. Vem vill bo nära sitt livs kärlek och kanske se att den personen går vidare? Inte jag iaf, förra gången jag förlorade honom så hade jag inte det problemet eftersom jag aldrig var i Borås och han aldrig i närheten av Ulricehamn och så visste jag att jag ville gå på Strömma, då visste jag inte att jag skulle få den önskan men ändå. Sedan fick jag ju veta att han flyttat med så det var aldrig ett problem, men nu eftersom jag är i Borås ganska ofta kommer jag inte klara det. Då kom tanken tillbaka om Jämtland, jag ville ju flytta upp dit för att jag känner mig hemma, men när jag träffade Daniel så la jag den tanken på hyllan för hans skull, jag skulle stanna här nere för hans skull, flytta dit han ville, för hans skull. Men utan honom har jag ingen anledning att vara kvar. Mamma kommer ju ändå flytta till upp om nått år, de är redan bestämt så. Men en sak jag med tänkt på är att jag skall nog inte sätta mig i Bräcke som planerat, hittar jag en kille som jag kan ha en framtid med då kan jag flytta till Bräcke, innan dess blir det Östersund, kanske blir jag kvar iÖstersund då min mammas morbror har en gård där som jag vill ha :)

Obsevera att detta är bara tankar, inget är bestämt, men detta är min utväg om mitt förhållande går i kras. Men visst är de en undebar stad ? :)